Vilken EC vilken vecka, vilket pH i varje odlingsmedium — och hur mycket osmosvatten ditt kranvatten behöver för att komma dit. Gratis och utan registrering.
Osmosvatten är det saltfattiga vattnet du späder med — oftast EC 0,0. Ett mjukt kranvatten fungerar också; ange bara dess EC i samma fält. Ditt kranvattens EC står i kommunens dricksvattenrapport, eller så mäter du en gång. Det är utgångspunkten som gödseln läggs till: vattnets EC plus gödselns EC ger totalen.
Kalkylatorn ger dig en startdos för ditt bevattningsvatten. Det som avgör den är inte pH ensamt, utan vattnets hårdhet — den bestämmer hur mycket ditt vatten står emot syran.
Vattnets hårdhet anger din kommun — i dricksvattenrapporten eller på webbplatsen, oftast i tyska hårdhetsgrader (°dH). Mer behöver du inte: av det följer karbonathårdheten, som avgör hur mycket syra du behöver. pH ensamt säger det inte — två vatten med samma pH kan skilja sig femfaldigt. I Sverige varierar det mycket: mjukt i stora delar av landet, hårt bland annat i Skåne och på Gotland.
| Fas | EC (mS/cm) |
|---|---|
| Groning | 0,2–0,4 |
| Fröplanta | 0,4–0,8 |
| Tillväxt | 0,8–1,4 |
| Tidig blomning | 1,4–1,6 |
| Mitt i blomningen | 1,6–1,8 |
| Sen blomning | 1,2–1,6 |
| Spolning | under 0,4 |
| pH | 6,0–7,0 idealt 6,3–6,8 |
| Fas | EC (mS/cm) |
|---|---|
| Groning | 0,4–0,6 |
| Fröplanta | 0,6–1,0 |
| Tillväxt | 1,2–1,6 |
| Tidig blomning | 1,4–1,8 |
| Mitt i blomningen | 1,8–2,2 |
| Sen blomning | 1,4–1,8 |
| Spolning | under 0,4 |
| pH | 5,5–6,5 idealt 5,8–6,2 |
| Fas | EC (mS/cm) |
|---|---|
| Groning | 0,4–0,6 |
| Fröplanta | 0,6–1,0 |
| Tillväxt | 1,2–1,6 |
| Tidig blomning | 1,4–1,8 |
| Mitt i blomningen | 1,6–2,0 |
| Sen blomning | 1,2–1,6 |
| Spolning | under 0,4 |
| pH | 5,5–6,2 idealt 5,8–6,0 |
Riktvärden, inga stela regler — det viktigaste är vad plantan visar.
Dessa kalkylatorer ger riktvärden för din egen bedömning. De ersätter inte mätning på plats eller råd från en expert — alla uppgifter utan garanti.
EC-värdet (elektrisk ledningsförmåga, i mS/cm) säger hur mycket salt som totalt är löst i vattnet — alltså hur stark din bevattning är. pH-värdet säger om plantan överhuvudtaget kan ta upp det utbudet.
Därför hör de två alltid ihop: en perfekt doserad bevattning är värdelös om pH ligger fel. Vid pH 7,5 blockeras järn och mangan praktiskt taget, även om de finns där, i vattnet. Plantan visar då en brist som blir värre för varje extra dos gödsel.
Därför är den vanligaste orsaken till plötsliga brister inte matbrist, utan fel pH. Att gripa efter flaskan när bladen gulnar, i stället för mätaren, gör nästan alltid saken värre.
De flesta tabeller som cirkulerar ger ett enda EC-intervall för alla typer av odling. Det är ämnets vanligaste fel — mellan jord och hydro skiljer det ungefär 0,4 till 0,6 mS/cm, och i pH är avståndet ännu större.
Jord är en buffert. Den håller organiskt material, binder näring och släpper den långsamt. Därför tål den högre pH (6,0–7,0) och behöver lägre EC: en del av tillförseln kommer från själva odlingsmediet.
Kokos är inert: den buffrar knappt alls och binder dessutom kalcium och magnesium. pH ligger lägre (5,5–6,5) och cal-mag är i praktiken obligatoriskt. EC-målen ligger lite över jordens, eftersom det inte finns något som fyller på det som saknas.
Hydro har inget odlingsmedium som deltar. Allt plantan får finns i lösningen, och rötterna står direkt nedsänkta i den. pH-intervallet är det smalaste (5,5–6,2) just för att det inte finns någon buffert som tar upp svängningarna. För odling i djupt vatten finns en egen sida: DWC-kalkylatorn förklarar varför EC och pH stiger av sig själva i en tank.
Använd därför väljaren ovanför tabellen. Ett helt normalt värde i hydro kan redan betyda övergödsling i jord.
Om ditt kranvatten redan har EC 0,6 är det 0,6 som du inte kan använda till gödsel. En fröplantsvecka med målet 0,6 lämnar ingenting över: vattnet ensamt fyller redan budgeten.
Lösningen är att späda det med saltfattigt vatten, oftast från ett omvänd osmos-filter. Kalkylatorn ovan säger hur mycket du behöver: osmosvatten = volym × (kranvattnets EC − mål) ÷ (mål − osmosvattnets EC). Med 10 liter kranvatten på EC 0,8 och målet 0,4 tillsätter du 10 liter osmosvatten.
Själva blandningen är linjär och därmed exakt — EC-värden blandas i direkt proportion till volymen. Det gör räkningen pålitlig, och det är precis det som inte gäller för pH.
Det ser ut som samma typ av räkning, men är det inte. Blanda lika delar vatten med pH 7,0 och vatten med pH 5,0 och du får inte 6,0 — du får det som de två vattnens buffertförmåga tillåter.
Orsaken är karbonathårdheten. Kranvatten innehåller lösta karbonater som fångar upp syran och håller pH; osmosvatten har nästan inga. Därför dominerar det hårdare vattnet resultatet långt mer än den volymandel det står för. Uppmätt sänker en 1:1-blandning av kran- och osmosvatten pH med ungefär 0,3, medan aritmetiken som ignorerar bufferten förutsäger 0,93. I ett intervall där 0,3 redan betyder blockerad näring är det ingen avrundning.
Det finns ett andra skäl att inte lita på ett pH-värde här: rent osmosvatten har nästan inga joner, och en pH-mätare behöver joner för att mäta. Värdet den visar driver och reagerar med luften. Det är ingen siffra som förtjänar att gå in i en räkning.
Därför erbjuder den här sidan ingen kalkylator för pH-blandning, och det är med avsikt. Blanda först, mät sedan, och korrigera därefter med kalkylatorn ovan.
Ordningen betyder mer än nästan alla tror, och fel ordning är anledningen till att många bevattningar slutar med pH där det inte ska vara.
1. Späd vattnet först. Ska du blanda kran- och osmosvatten, gör det före allt annat — basens EC avgör allt som följer.
2. Sedan gödseln, i den ordning tillverkaren anger. Cal-mag före basen när det behövs; häll aldrig två koncentrat i varandra utan att späda, annars får du fällningar som inte löser sig av omrörning.
3. pH sist. Gödseln flyttar pH av sig själv, ofta en halv enhet eller mer. Att justera det före gödslingen betyder att du får göra det två gånger.
4. Rör om, vänta och mät igen. En minut räcker. Syran behöver en stund för att spridas i hela volymen, och den första mätningen direkt efter blir nästan alltid för låg.
Kalibrera. En pH-mätare driver med användning, ålder och temperatur. En gång i månaden med de två buffertlösningarna (4,0 och 7,0) är ett rimligt intervall; före en viktig mätning, ännu bättre. En okalibrerad mätare är sämre än ingen, eftersom den ger fel siffror med full säkerhet.
Låt inte elektroden torka. Glasmembranet måste hållas fuktigt. Förvaringsvätska, inte destillerat vatten — destillerat vatten drar joner ur elektroden och förstör den med tiden.
Temperaturen påverkar båda mätningarna. Hyfsade mätare kompenserar själva; billiga gör det inte. Mät vid den temperatur du faktiskt vattnar med, inte med vatten direkt ur kranen.
Dräneringen säger mer än bevattningen. Det som går in är din plan; det som kommer ut är vad odlingsmediet faktiskt gör. Stiger dräneringens EC under flera bevattningar i rad samlas salter — det är dags att spola då, inte när bladen redan visar det.
Brända bladspetsar är det klassiska tecknet på för hög EC. De börjar precis i spetsen och går inåt. Att minska gödseln hjälper; att ge mer gör det värre, och tyvärr är det den instinktiva reaktionen.
Bleka blad, jämnt ljusgröna pekar åt motsatt håll: för låg EC, eller ett pH så fel att kvävet inte kommer in. Mät innan du gödslar, för på plantan ser de två likadana ut.
Gulning mellan nerverna medan nerverna förblir gröna är signaturen för en blockering, oftast av järn eller magnesium. Det är nästan alltid ett pH-problem och nästan aldrig en verklig brist på ämnet.
EC som stiger i tanken utan att någon tillsatt något är normalt i hydro och inget fel — plantan tar upp mer vatten än salter. Det är ett specialfall och behandlas på DWC-sidan.
Det beror på odlingsmediet: jord 6,0 till 7,0, kokos 5,5 till 6,5 och hydro 5,5 till 6,2. Ju mindre buffertförmåga, desto smalare intervall — hydro har ingen alls och är därför mest krävande. Tabellen ovan delar dessutom upp per fas.
I stora drag: fröplantor 0,6 till 1,0, tillväxt 1,2 till 1,6, blomning 1,4 till 1,8, och nedåt igen för spolningen. Det är hydrosiffror; i jord ligger de ungefär 0,4 till 0,6 mS/cm lägre, eftersom odlingsmediet bidrar med en del. Använd väljaren för odlingsmedium ovanför tabellen.
Ja, helt. Om ditt kranvatten visar EC 0,6 och du vill nå 1,2 kan gödseln bara lägga till 0,6. Det är den vanligaste orsaken till oavsiktlig övergödsling: man doserar upp till målet som om vattnet började från noll.
Osmosvatten = volym × (kranvattnets EC − mål) ÷ (mål − osmosvattnets EC). Med 10 liter på EC 0,8 och målet 0,4 blir det 10 liter osmosvatten. Kalkylatorn ovan gör räkningen, och åt båda hållen.
Nej, och därför erbjuder den här sidan det inte. pH blandas inte proportionellt: karbonathårdheten buffrar resultatet. Uppmätt sänker en 1:1-blandning av kran- och osmosvatten pH med ungefär 0,3, medan den naiva räkningen förutsäger 0,93. Blanda, mät och korrigera sedan.
För att det nästan inte finns något att mäta. En pH-elektrod behöver joner, och osmosvatten har nästan inga — därför driver mätningen och reagerar med luften. Mät efter att du tillsatt gödseln, inte före.
Först gödseln, pH sist. Gödseln flyttar pH av sig själv, ofta en halv enhet eller mer. Att justera det före betyder bara att du får göra det två gånger.
Det fungerar, men det håller inte. Citronsyra och ättika är svaga organiska syror: livet i odlingsmediet och bakterier bryter ner dem på en eller två dagar, och sedan stiger pH igen dit det var. Du mäter ett rätt värde och två dagar senare är det värdelöst — och den som då doserar igen får värdet att pendla. För en enstaka justering duger det; arbetar du med en tank eller behöver ett stabilt värde, använd pH- baserad på fosforsyra eller salpetersyra. Båda finns ovan i listan.
De mäter samma sak på olika skalor. Problemet: två omräkningsfaktorer cirkulerar — 500 (NaCl, vanlig i USA) och 700 (KCl, vanlig i Europa). En EC på 1,0 är 500 eller 700 ppm, beroende på vad din mätare använder. Därför är EC den säkraste siffran att arbeta med.
Ja. Båda kalkylatorerna använder samma formler som i CRIS-appen — EC-blandningen och dosen pH- beroende på vattnets hårdhet. I appen kopplas värdena dessutom till varje dagboksanteckning, så att du kan följa hur de utvecklas under hela odlingen.
pH, EC, VPD, DLI, kostnader och mer — i CRIS-appen, precis bredvid din odlingsdagbok, så att uppmätta värden hamnar i rätt anteckning. Offline och utan konto.