Kapitel 5 av 6
Få ämnen diskuteras så hett. En del av debatten löser dock upp sig så snart man förstår att två helt olika uppgifter har samma namn — och att bara den ena är omstridd.
När du läser ”spola” eller ”flush”, kontrollera först vilken av de två det gäller. Debatten man hittar överallt gäller bara den andra.
Förespråkarnas resonemang är rimligt: mindre salt i odlingsmediet betyder mindre salt som tas upp de sista dagarna. Den som har rökt övergödslade toppar känner till den sträva eftersmaken man vill undvika.
Den andra sidan har ett lika rimligt argument: det som finns i plantan finns i plantan. En vecka utan gödsel drar inget ut ur vävnaden — den gör bara att inget nytt kommer in. Kontrollerade jämförelser, där spolade och ospolade plantor från samma omgång provades och analyserades, har inte hittat några säkra skillnader.
Det som brukar försvinna i den debatten: båda sidor talar om en väl gödslad planta. Den som gödslat högt i veckor har ett problem som en vecka med vatten inte längre löser — och för det fallet gäller den första punkten ovan, inte den här.
I appens målvärden står sista blomningsveckan som en egen fas, med ett EC-mål under 0,4 mS/cm. Bara sista veckan, och bara hos sorter vars blomning varar minst sex veckor.
Det är medvetet mindre än många guider rekommenderar. Skälet är bieffekten: en planta som bara får vatten i två eller tre veckor släcker sina blad medan topparna fortfarande kunde fyllas. Det man hoppas vinna i renhet betalar man i skörd.
En vecka kostar praktiskt taget ingenting och tar hänsyn till förespråkarnas argument. Det är avvägningen bakom — inte en dom över vem som har rätt i debatten.
Det är det minst spektakulära momentet i hela omgången: från och med nu blir det bara vatten — ingen gödsel, och allt annat som förut. Du fortsätter att vattna efter behov, varken mer eller mindre.
pH spelar fortfarande roll. Kranvatten utan justering ligger ofta en bra bit över önskat intervall, och fel pH sista veckan kan ge brister där det inte fanns några tidigare.
Det som inte behövs: att spola liter efter liter genom krukan. Det är momentet från första punkten — att lösa en saltansamling, inte en rutin innan skörd.
Det är det vanligaste misstaget, och det har ett tydligt tecken: plantan gulnar inte bara nedtill, den gulnar nedifrån och upp, och topparna slutar synbart att fyllas.
Eftersom slutet på blomningen sällan kan förutses på dagen tenderar tidpunkten att tidigareläggas — ingen vill stå där för kort. Hellre tvärtom: hellre en vecka för sent än två för tidigt. Ska du ändå skjuta upp skörden har du marginal i spolningen också.
Räknat baklänges från den planerade skörden: en vecka innan. Det förutsätter att datumet är planerat — och det är det som andra halvan av den här räkningen hänger på.
Sortens blomningstid står på paketet och är den mest pålitliga uppgiften för det. Anger du den, tillsammans med blomningens verkliga start, i kalkylatorn för skördedatum får du skördedagen — och därifrån räknar du en vecka bakåt.
Den slutliga skördedagen avgör ändå plantan och inte kalendern. Hur man märker det står i nästa kapitel.
Två saker, och båda betalar sig själva i omgången efter nästa: dagen då du gick över till bara vatten och om du senare märkte någon skillnad vid rökningen.
Det låter banalt, men det är det enda säkra sättet att bilda dig en egen uppfattning: kör en omgång med och en utan, logga båda, så vet du för dina förhållanden — och behöver inte längre debatten.
Nödvändigt i betydelsen ”annars går något fel”, nej. Kontrollerade jämförelser har inte hittat några säkra skillnader. En vecka kostar praktiskt taget ingenting, och därför har CRIS den som egen fas, med ett EC-mål under 0,4 mS/cm.
Ja — ”flush” är den engelska termen som många odlare använder för spolningen innan skörd. Tänk bara på att samma namn också används för spolning på grund av saltansamling, vilket är något annat: kontrollera alltid vilken det gäller.
Ungefär en vecka. Två eller tre veckor, som en del ställen rekommenderar, kostar skörd: plantan släcker sina blad medan topparna fortfarande kunde fyllas.
Saltspolningen löser en ansamling i odlingsmediet och kan behövas i varje fas: den ifrågasätts inte. Spolningen innan skörd är sista veckan med rent vatten och är den omstridda metoden. För den första, med sina värden: sidan för pH och EC.
Ja. Kranvatten ligger ofta en bra bit över önskat intervall, och fel pH sista veckan kan ge brister där det inte fanns några tidigare. Mindre gödsel betyder inte mindre omsorg.
Plantan gulnar inte bara nedtill, utan nedifrån och upp, och topparna slutar synbart att fyllas. Hellre en vecka för sent än två för tidigt.
Målvärdet är detsamma, förloppet ändras: utan odlingsmedium som dämpar reagerar plantan snabbare på förändringen. I jord finns alltid något lagrat som mjukar upp övergången.
Inte mer än vanligt. Att spola liter efter liter genom krukan är momentet mot saltansamling, inte rutinen innan skörd: på en normalt gödslad planta ger det ingenting och sköljer bara ur odlingsmediet.
Normalt sista blomningsveckan: plantan tar från de gamla bladen det den fortfarande behöver. Oroande vore det om det visade sig tidigt i blomningen eller klättrade snabbt uppåt.
En vecka före den planerade skörden. Datumet följer av blomningsstarten och sortens blomningstid — båda anges i kalkylatorn för skördedatum. Den slutliga skörden avgör plantan.
Samma logik, bara att det med korta blomningar är mindre meningsfullt: CRIS tillämpar spolningsfasen från sex veckors blomning. Hos mycket snabba sorter blir det helt enkelt ingen vecka över utan att ta något från plantan.
Det enda svar som räknas för din odling kommer från att jämföra två omgångar. CRIS sparar båda, offline och utan konto.